så älskade gud världen att han gav den sin enda son.
alternativt:
så rolig var jag idag att ni fick en bild på mina röda strumpbyxor.
jag sitter i alla fall här med allvarlig ångest över att jag ska jobba imorgon igen. det är verkligen inget kul ställe det där. imorgon ska jag i vilket fall gå upp tidigt för att bjuda C på frukost, och sedan lämna in mitt cv på en butik innan jobbet. jag skulle väldigt mycket hellre vilja kunna säga att jag jobbar där, än på Bershka. på tal om Bershka så tänker jag gå dit imorgon i kläder som känns jag, och inte kläder som är anpassade för dem.
i vanliga fall tänker jag: om jag bara kunde få vara mer intelligent, om jag bara kunde få vara lika snygg som den och den, om jag bara vågade göra det och det, om jag bara också kunde få bo där och där, om jag bara kunde få plugga det där och det där, om jag bara tog mig i kragen och tränade lite mer, om jag bara kunde få vara någon helt annan någon helt annanstans...
idag tänker jag: jävlar i havet vad jag är glad att jag är jag, att jag har det livet jag har och att jag har de människorna jag har runtomkring mig. jag måste ha det bästa livet av alla och jag är så himla lyckligt lottad!
positive thinking is the shit och jag tror det är läge att tacka solen och något som kan vara våren, för det.
det känns lite som om saker är på väg att förändras, som om jag ser en vändning på det hela.
känns som om saker jag glorifierat och gjort omöjliga kanske inte är så omöjliga trots allt och att det någonstans långt inom mig börjat gro ett litet litet frö av tro på mig själv.
känns som att jag tagit en del steg i rätt riktning och att allt faktiskt skulle kunna bli ganska bra ändå.
nu har jag varit där igen. på marknaden i montreuil. nu får jag verkligen inte åka dit förrän Martina kommer... om två veckor.
men ni ska bara veta vilka fina saker jag hittat idag, helt galet. jag köpte världens häftigaste skinnjacka till M som jag prutade ned från 20kr till 15 kr (yeah!) och även en annan jacka till honom. (en bra sak med att M aldrig kan följa med till den här marknaden och att jag får fria händer att köpa "det som är snyggt" är ju att jag kan styra väldigt mycket hur han ser ut! gillar't, hehe.)
till mig själv köpte jag en stor gråvit stickad kofta att ha som jacka, en blå kort kjol, ett par senapsgula shorts med hög midja, ett par marinblå shorts med hög midja (som M iofs var mycket finare i), en jättegrön ascool blus (som kommer ges bort till C), tre par strumpbyxor, en vit tshirt och det bästa av allt: en svart kavaj som bara är såå sjukt snygg. allt detta för 80 kr. 80 kr, förstår ni? och då är tshirten och strumpbyxorna helt nya.
idag när min baby gick till jobbet såg han så förtvivlat ledsen ut. jag fick en stor klump i magen, och när jag somnade om drömde jag en hemskt ledsam dröm om honom. det enda jag vill är att han ska komma hem så jag får krama honom.
Grundläggande egenskaper Charmig, social, rastlös, intelligent, passionerad, elegant, opportunistisk, sentimental, praktisk, ärlig Mindre bra egenskaper Girig, beräknande, arbetsnarkoman
Råttan är jämnmodig men kan explodera om provokationer pågår för länge. Råttor är ofta självupptagna och behåller sina tankar och känslor för sig själva. Råttan är en riktig arbetsmyra som är full av idéer men som saknar tålamodet att förverkliga dem.
Eller:
Den kinesiska mytologin betecknar Råttor som kvicktänkta, sociala, känslomässigt intelligenta och ytterligt sällskapliga. En stor passion hos Råttor är att alltid få veta varför, när och på vilket vis allting fungerar. Råttors svaghet är ofta direkt beroende av deras stora nyfikenhet och vilja att utforska allt omkring sig. Deras äventyrlighet leder ofta till snabba affärer och stora risker.
Råttor anses vara mycket vältaliga och talangfulla inom diverse områden, men saker i deras närhet sker ofta för fort och med liten eftertanke. De sätter ofta allting på spel i livet, både i kärlekslivet och i finansiella delar av tillvaron. En Råtta anses samtidigt vara en obotligt romantisk varelse som aldrig kan hålla sig till samma partner livet ut, utan ofta har affärer utanför äktenskapet.
Ofta leder Råttors snabba livsstil till att de är rädda för att förlora vänner, kärlekspartners eller pengar, och de kan därför uppfattas som oseriösa. Råttan är som mest charmerande och optimistisk strax före midnatt i väntan på den nya dagen.
Snart är det min födelsedag igen. Och för första gången i mitt liv (i alla fall sedan jag slutade ha barnkalas) ska jag ha fest. Fest med tema.
Tacky CockatilParty
Jag kommer klä mig i min superfina gröna sidenklänning, eller den svarta cocktailklänningen och till det lite toalettpapper hängandes ut från troskanten.
-
Den här bilden använde jag till min inbjudan. Så tjusig.
M håller på att lära mig photoshopa (kanske inte så frivilligt men ändå) och den här bilden såg så verklig ut först att jag för säkerhets skull var tvungen att göra huvudet stort. Så folk skulle förstå att det var ett montage.
-
En underbart fantastisk grej med min födelsedag är att Martina kommer hit och firar med mig. Det kommer bli en riktigt trevlig helg och då har jag en utmärkt ursäkt att besöka diverse marknader och secondhandställen igen!
På Bershka säljer man kläder. Vissa av dessa är så fula att det gör ont att titta på dem. Jag tänkte först skriva att jag undrar vem som köper, men ändrar det till att jag vill verkligen inte veta vem som köper en jättegul t-shirt med paljettrycket "Bring it on", eller de många dubbla spagettilinnena i till exempel svart och rosa, eller alla andra fula små toppar och t-shirtar med diverse rosetter, spetsar och diamantdetaljer.
Andra dagen var bättre än den första men jag är helt utmattad när jag kommer hem på kvällarna. Och jag kan lova att det inte beror på uppgifterna jag har på jobbet, utan på den enorma ansträngningen det är att förstå, prata och göra sig förstådd på ett helt annat språk i åtta timmar i sträck.
Även om jag tycker att det finns kompispotential bland dem som jobbar där så är det ju en självklarhet att ingen av dem uppfattar mig som en särskilt rolig och käck person när jag i princip inte har någon personlighet alls. Jag menar... även om jag kan göra mig förstådd och delvis vara med i diskussioner så är det ju omöjligt för mig att slänga in en spontan kommentar och framför allt ett skämt i ett samtal. (På min intervju lyckades jag ju visserligen med ett, och det har jag memorerat och kör vid varje litet tillfälle jag får). Nu låter jag ju kanske bitter men det är jag nog egentligen inte. Bara lite frustrerad över att jag inte är bäst på franska.
Bitter eller inte, efter att ha jobbat mina två första dagar inom detta yrke har jag ändå En väldigt stark tanke i mitt huvud: Jag vill mer än någonting annat vara behövd och känna att just jag gör någon nytta och något bra och viktigt för den här världen.
eller fan... var är fågelinfluensan, vinterkräksjukan och pesten när man som bäst behöver dem? skulle så gärna vilja ha en ursäkt för att slippa uppleva första dagen.
idag var jag på marknaden i montreuil med C och hittade så himla mycket fint! på den marknaden ligger allt i stora högar där allt kostar från 5 kronor och uppåt. himmelriket.
_____ jag hittade en marinblå veckad kjol me knappar på sidan för 10 kr och det blommiga sidenlinnet kostade lika mycket. kom våren kom! (obeservera det extrabatteriet jag håller i handen...klass.)
den här guldiga discotröjan kostade mig 20 riksdaler
_______ sen köpte jag en blå kort kavaj me blommönster för 10 kr som kommer vara skitsnygg med rätt grejer till!
och till sist de här underbara madickenkängorna som visserligen var lite dyrare och gick på 100 kr men de är fantastiska!
jag är supernöjd med alla köp men tror inte jag kan använda så mycket av det på nya jobbet, som jag börjar på imorgon (!). Där är de klädda i bershka-jeans, söta bershka-toppar och bershka-skärp i kombination me alldeles för mycket brunkräm, lösögonfransar och gigantiska örhängen.
Shit hur ska det här gå egentligen... A har dessutom skrämt upp mig massor genom att säga att fransyskor är jätteavundsjuka av sig och att jag nog bör vara beredd på lite syrliga kommentarer. Åtta timmar på ett nytt jobb med ett nytt språk och nya människor känns som en mindre evighet.
i lördags kände jag mig som en helt ny version av mig själv i lugg, röda läppar och converse.
supersöta leila på bilden har precis flyttat in i vår lägenhet vilket känns roligt. det är visserligen ganska trångt men sällskap är fasen trevligt. och dessutom med en person extra i lägenheten blir det mer pengar över till mat. (läs shopping)
eftersom jag blev så paff när de sa till mig imorse att jag inte skulle få jobba där gick jag i princip bara därifrån utan att säga något alls. så därför ringde jag tillbaka igen, och frågade vad som hade hänt egentligen. pratade lite med tjejen och fick henne att ringa sin chef. chefen ringde sedan till mig och sa att de hade ytterligare en tjänst så imorgon innan klockan elva ska jag infinna mig på La Fayette igen.
dunk i ryggen till mig som faktiskt ringde tillbaka och gjorde nåt som jag inte alls brukar göra.
i paris regnar det, men jag har hittat världens vackraste paraply! det är inte mitt (ännu) ock, utan tanten jag bor hos. undrar om hon vet att det är kvar här...?
ok, det har var ett jävla bakslag men jag ska inte låta det här knäcka mig. jag får helt enkelt hoppa upp på hästen direkt och bara köra på. jag ska i alla fall ringa och prata med tjejen som intervjuade mig i lördags. kan jag inte göra något åt det så kan jag i alla fall få reda på varför.
donc... luggen (min nya vapendragare och vän) och jag ska alltså ut på nya söka-jobb- äventyr strax. men såhär blev det i alla fall efter att C klippt mig:
je rigole. så här härligt puffig och dagisfrökenaktig blev den när jag hade fönat den. sweet. sjukt jävla ohett och det gäller ju att ha plattången med sig at all times. he.
___ ___ Carro under största möjliga koncentration... Såhär kleopatravass är den inte nu... Lite slingor så är vi fit for fight sen!
jag känner mig sjukt stressad över saker. jag fick en härlig lista från jobbet på grejer jag måste fixa innan imorgon klockan elva. det är ungefär så många saker jag fixar under ett år, om jag är riktigt effektiv.
det är ju det här me bankkonto igen. att det alltid ska vara så svårt. för dem som har sitt namn på ett lägenhetskonkrakt är det ju inget problem men för mig, som bor helt utanför papprena, är det omöjligt. omöjligt. hur fungerar det där i Sverige egentligen? är det lika svårt för en ickesvensk i Sverige att fixa bankkonto som det är för mig här, eller i London?
sjukt tråkig dag framför mig men jag lever ändå på gårdagen som var mycket trevligare. jag visade C massa vintagebutiker i Marais, där hon fyndade hur mycket som helst. när första lönen kommer...jag säger bara det! inne på min butik började han som jobbar där prata me mig igen och sa att han skulle prata med ledningen så fort han kunde om extrajobb men att han som sagt inte kunde lova nåt. trevligt trevligt.
anyway, nu ska jag ta mig till La Fayette för att prata med chefen och se om det går att lösa på något sätt, och samtidigt bocka av några av de andra 300 sakerna jag måste göra. ikväll kommer C för att klippa mitt hår och även utväxten ska bli ett minne blott. M sover och jag är avundsjuk, och trött.
nu äger jag ett par jeans. två par till och med. jag fyndade på H&M där jag fick båda paren för 30e. fantastico.
jag var även förbi min vintagebutik för att köpa en scarf, och då vågade jag äntligen ta mod till mig och säga att om han nånsin behövde någon till sin butik så skulle han säga till mig. faktum är att det inte verkade helt omöjligt att det kunde bli aktuellt nångång (även om han absolut inte lovade mig nånting) och vore inte det drömmen?
om en timma ska jag helt oväntat iväg på intervju för Levi's Store i Bastille, och jag är nervös. jag är såå inte Levi's Store men jag ska försöka bli det under kommande timmen. för att lugna mig själv så ser jag bara den här intervjun som en övning inför imorgon, då jag ska på intervju på Galerie La Fayette.
det verkar som det lossnat nu. precis dagen efter jag bestämde mig för att ändå söka restaurangjobb börjar de ringa, och nu är tanken på restaurangjobb borta igen. två intervjuer på två dar, så nu är jag så mycket mer pepp på att fortsätta lämna cv'n.
ok, lugn, andas. det här är bara en chans att öva på att bli intervjuad.
idag gjorde jag misstaget att skära upp min grapefrukt med kniven som jag använde till att skära vitlöken igår. inte coolt. och dessutom bevisades det just nu att jag inte håller mitt nyårslöfte att diska direkt efter jag har ätit.
igår googlade M på sitt namn och hittade en blogg han inte kände till. såå... nu är det ute i det fria också.
nu ska jag träffa SueJung och ta en fika och sedan gå en ny runda med nya felfria cv'n. och shit, jag är sen!
Jag är glad att det är onsdag idag och att det inte är igår fortfarande.
Att dricka gratis gin på vernissage med ett oroat sinne slutar aldrig bra. Att dricka som en fjortonåring, när man är 23 (ja, jag är faktiskt 23 fortfarande) är inte coolt. Att kräkas en hel dag och sedan få en utskällning som hette duga när jag precis kunde sätta mig upp för första gången den dagen är inte heller jätteroligt. Eftersom "efterfesten" är ett svart hål kunde jag inte dementera de påståendena som kastades i mitt ansikte utan fick snällt svälja allt och tro på att det var så det var.
Men.
Jag har aldrig (aldrig) bråkat med någon som är så noga med att lyssna på det jag säger, inte säga något som gör mig ledsen trots att han var arg och upprörd så han skakade, och att aldrig säga något förhastat. Han kan vara den bästa människan på jorden, med de finaste inställningarna till allt. Och jag skäms. Så mycket att jag knappt kunde se honom i ögonen imorse.
Tack.
Gode gud för make up sex, för annars vore bråk helt onödiga.
den där fruktansvärda känslan som gör att hela magen knyter sig och man kan knappt andas. den som kallas svartsjuka. jag har alltid sagt att jag är svartsjuk när jag har anledning till det. jag tror det är så också. jag ser inte mig själv som en svartsjuk människa egentligen, men den här gången känns det.
jag försöker tänka rationellt. jag försöker se det ur andra perspektiv och jämföra med mina egna handlingar. och många gånger lyckas jag lugna mig själv och skaka av mig det. kanske känns det extra mycket det här gången för att det var så otroligt längesen jag kände såhär? för det är längesen det var just såhär, att jag är i ett förhållande med någon. det förra förhållandet...omskrivning: den förra relationen, som inte riktigt vet vad för titel jag ska sätta på, var det helt annorlunda. där visste jag ju att det fanns en annan. jag visste att jag inte hade ensamrätt, och att jag inte var den enda som såg honom som min.
men nu är det ju vi. vi som i bara oss två, han och jag. ingen annan är menad att vara med i den relationen. nu är det andra regler och förutsättningar, som känns oklara. det känns så väldigt otäckt, det känns så svårt att lita på att han bara vill vara me mig och ingen annan. är det ens så?
hur kommer man över det här? hur kommer man över det här tänkandet och bara slappnar av? är det så att jag känner mig osäker på hur han vill på grund av att jag själv har tvivel någonstans där inne? kan det vara så? när jag tänker på att han åker hem snart, och befinner sig där i närheten av henne som orsakar alla de här tankarna, blir jag så rädd att jag skulle kunna kräkas.
den här helgen har jag nog ätit två kilo ost. det får man göra. det man däremot InTe får göra är att strunta i att lämna cv'n en hel helg bara för att man har mysigt med pojkvännen. (jag har verkligen pojkvän!)
något som oroar mig, förutom bristen på arbete, är temperaturen här. igår och idag har det varit närmare 15 grader. det är januari. och den temperaturen ska det vara hela den här veckan. igår sjöng fåglarna som om det vore högsommar, och vi gick runt utan jacka och drack kall öl på en uteservering. visst, vår och värme i all ära men det här är tycker jag är otäckt.
igår träffade jag förresten min f.d klasskamrats mammas kusins son, och hade verkligen supertrevligt! han såg ut precis som J, fast en aning spanskare.
det finns pengar på kontot och jag har syndat. men för att försvara mig vill jag bara säga att de tre artiklarna jag köpte gick sammanlagt på 95 kr. och 95 kr är nästan ingenting. skulle detkunna vara just den här filosofin som gör mig fattig..?
anyway. eftersom jag älskar mig själv över allt annat på hela jorden så kommer ni självklart inte undan med att bara veta att jag köpt nya grejer, ni måste ju se dem också.
en sammetsklänning, 5 euro världens sötaste kjol med rosmönster, 3 euro en crazy...grej, 2 euro
Man får köpa många saker, om man köper second hand.
jag är full. har varit på la perle och paris paris igen. dricka gratis is the shit . ikväll var det mycket folk. mycket vackert folk. på tal om vackert har jag köpt nåt jättefult. som jag älskar!
min rumskamrats reaktion: "Men Iiida, Va äär det där?! Vad är det?! Lova mig att du aaaldrig har på dig det där, lova, det får du verkligen inte ha!"
(jag vet fler som skulle hålla med henne!)
för övrigt, var är alla vänner som vill dansa? var är alla som gillar blippig musik, folk i glasögon och öl i plastglas?