av värsta sorten

har precis suttit och läst igenom några tidningar på nätet och reagerar ännu en gång på hur journalistiken fungerar. jag har främst ikväll läst artiklarna om dramat i amstetten, och jag kan inte låta bli att bli äcklad över hur de här stackars människornas öde genom media blir till någon slags entertainment för oss andra. precis allt, och gärna lite till, ska dokumenteras och offentliggöras.

jag är ju inget undantag från andra människor då jag själv sitter och läser de här artiklarna, men är det ändå inte lite obehagligt att den ena detaljerade artikeln efter den andra publiceras bara för att få sälja fler tidningar?
jag kände precis likadant när det rapporterades om mordet på den 19 åriga tjejen i paris då historien hela tiden skulle kryddas och göras sorgligare och värre genom att publicera artiklar om hennes vackra utseende, och hennes mål och drömmar. (och bara det är ju en grej i sig, men strunt i det)

jag tycker helt enkelt bara det blir osmakligt när det ska tjänas så mycket pengar som möjligt på folks olycka.

vår version

"när anna är borta staplas disken på bordet"

och därför dricker jag nu mitt morgonkaffe ur en syltburk. i och för sig staplas det precis lika mycket även när hon är här, men nu staplas det me flit.
den soliga dagen ska nu tas tag i, bakfyllor ska trotsas och hudar ska bli solbrända.
sen blir det picnic vid det där höga tornet.

je suis

soûl. och jag har haft en förbaskat rolig kväll!

(tänkte lägga upp alla fina, svettiga fyllebilder också men det fungerar inte på den här datorm så det får jag fixa när jag får tillbaka min. är det ok att sakna just sin dator fast det finns andra i hushållet?)


uppdatering:


en färgklick, en svenne



en söt, en äcklig



ett miffo, två miffon