känner mig så... trött.

jag blev så obeskrivligt illa till mods igår när jag fick veta om den mördade svenskan i paris och känslan har fortfarande inte släppt. jag känner någon slags tomhet inom mig, och en enorm trötthet.

det är så mycket jag vill säga. så mycket jag vill skriva om taxiincidenter, att aldrig vara säker, om sjuka människor som helt saknar känslor och empati, om rädsla för att förlora dem jag älskar och om ilska och besvikelse på mänskligheten.
men jag tror att det blir bäst att inte skriva något alls. mina tankar får förbli just tankar den här gången.

mys

min martina är här.

och det innebär promenader, choklad, secondhandshopping och fest.

fina fina dagar.