Att dricka gratis gin på vernissage med ett oroat sinne slutar aldrig bra. Att dricka som en fjortonåring, när man är 23 (ja, jag är faktiskt 23 fortfarande) är inte coolt. Att kräkas en hel dag och sedan få en utskällning som hette duga när jag precis kunde sätta mig upp för första gången den dagen är inte heller jätteroligt. Eftersom "efterfesten" är ett svart hål kunde jag inte dementera de påståendena som kastades i mitt ansikte utan fick snällt svälja allt och tro på att det var så det var.
Men.
Jag har aldrig (aldrig) bråkat med någon som är så noga med att lyssna på det jag säger, inte säga något som gör mig ledsen trots att han var arg och upprörd så han skakade, och att aldrig säga något förhastat. Han kan vara den bästa människan på jorden, med de finaste inställningarna till allt. Och jag skäms. Så mycket att jag knappt kunde se honom i ögonen imorse.
Tack.
Gode gud för make up sex, för annars vore bråk helt onödiga.
________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar