jag är obildad.

vem vet. när jag utbildat mig klart kanske jag också bryr mig mer om världssvält och krig än vad jag bryr mig om att ta bilder på saker jag utan att blinka har konsumerat. tills dess är jag sån här. älska mig för den jag är.

anyway. röd klänning. guldknappar. fin.
10 euro, som hittat.




alldeles jätteful klänning för 10 euro som kunde vara plockad från vilken såpa från tidigt 90tal som helst.
fult är fint.




dessutom. kommer ni ihåg den här? den användes aldrig så därför klippte jag lite granna precis, och så blev den såhär istället.


ooch så klassikern med båda händerna i midjan, skål!

och så...

...var det the sounds jag ville lyssna på ikväll. vem hade kunnat ana det?

(och jag tänker också skaffa mig en tisha)

spelning

imorgon ska vi gå på spelning i belleville. det är en australiensk snubbe vi träffade på en fest för ett tag sedan som ska pilla på sin gitarr och sjunga lite. känns som en trevlig (läs gratis) onsdagsaktivitet.

min snubbe ska också ha spelning snart men den kan jag inte gå på, och jag måste säga att jag är sjukt besviken. jag har ju drömt om att få vara sångarens coola flickvän som kan varenda textrad utantill, och får stå vid sidan av scenen och bara se häftig och VIP ut. bara att hoppas på att de övat ordentligt så det blir fler spelningar.

för övrigt skrivs proggspacepop in i svenska akademins ordlista nästa år.
tills dess får ni ett bild på det. på progressiv space pop alltså.

beskåda och njut. häftigare än så här blir det inte.

säger ganska mycket.

igår hittade jag en ny sida på internet där man kunde översätta engelska ord till svenska och vice versa. för att testa om man behövde vara medlem för att använda siten skulle jag skriva in ett ord för att översätta och det första ordet jag kom på var:

ångest.

säger inte det en hel del om mig själv?
tyckte i alla fall att det var ganska komiskt. (och en liten gnutta sorgligt.)

precis alldeles nyss vaknade jag med ett myggbett på foten.
kändes väldigt sommarmysigt, ändå tills jag kom ihåg att de kliar som fan.

Inatt drömde jag att jag var med i Sthlm Streetstyle...

Vad har du på dig?
Kjolen, den blommiga toppen och skorna har jag köpt på en marknad i paris, väskan är från myrorna och hårbandet från h&m.

Vad är ditt senaste inköp?
Superbilliga fynd från loppismarknaden i Montreuil.

Vad kommer stort i vår?
Det grymma bandet Tunes united. Helt klart den bästa progressiva popen söder om Flen.



Gratis marknadsföring till och med i mina drömmar. Jag tycker fasen de där conversen borde vara mina redan...

för övrigt

är jag ledig tis, ons, tors och fre om nån känner för att besöka mig i paris. dock är jag helt (helt!) utan pengar men promenader, vatten och luft är gratis.

142

det blir aldrig som man tänkt sig.

men ganska bra ändå.

ingen suejung och skvaller, men fräknar och lukten av varmt utland. och jag fick höra bruset av vårrusiga människor i place de vosges och lekande barn med bollar.
och doften av blommande träd och lukten av min solbrända hud, och att få märken på huden av gräset fick mig att tänka att det är det här man lever för, de första varma vårdagarna.

frukost från lokala marknaden

min dag har börjat med promenad från canal st martin upp till söndagsmarknaden vid bastille. där köpte jag en extra salt cantal, ett mörkt bröd med cashewnötter, avokados och grapefrukt och har precis avnjutit en fantastisk frukost vid mitt fönster.

nu ska jag ut i solen och samla på mig mer fräknar för att senare möta upp suejung för lite skvaller.
det här kan nog bli en fin dag.



martina, paris saknar dig.

under de sista dagarna har jag försökt skriva lite mer positiva inlägg men det tar stopp. helt stopp. jag sitter framför datorn med noll skrivna tecken för det enda som finns i mitt huvud är den mördade svenskan.

jag har tagit det här väldigt väldigt hårt, liksom många andra. igår innan jag la mig för att sova läste jag igenom artiklarna om mordet i fyra franska tidningar, och självklart mådde jag inte bättre efter det. jag mår bostavligt talat illa när jag läser vad hon har utsatts för. det cirkulerar så många frågor kring hela händelsen som jag inte kan släppa och som jag förmodligen inte kommer få svar på heller.

vid tre tillfällen under min vistelse här har jag känt en enorm rädsla. rädsla för mitt liv.
enda sedan jag fick höra om mordet, och tänker på henne när hon inser att någonting är väldigt fel kommer de här känslorna av total livrädsla tillbaka och får mig att nästan kräkas. vad den här stackars tjejen har känt innan de faktiskt avrättade henne var säkert tio gånger värre och det är just den här biten jag inte kan släppa.

och hur dåligt mår en människa, och vad har denne blivit utsatt för i sitt liv när man blir så kall att man kan göra något så brutalt mot en annan människa? och hur mycket vrede bär man inom sig om man väljer att knivhugga henne, skjuta henne i huvudet och sedan bränna henne?
den här tjejen var på fel plats vid fel tillfälle, och det hade lika gärna kunnat vara min bästa vän eller jag själv. jag blir så oerhört ledsen och besviken på världen när jag inser att jag inte alls är fri och kan göra vad jag vill utan att jag snarare är ganska begränsad i en värld som denna.

__

blank.

hela dagen igår satt jag och försökte beskriva hur jag känner.
men jag kunde inte. och jag kan inte.

och hur mycket jag än försöker kan jag inte sätta ord på mina känslor. jag kan inte förmedla det jag känner.
jag kan bara inte andas. och jag kan inte tänka på nåt annat alls.

jag förväntar mig inte att någon förstår allt det jag känner, men jag önskar så innerligt att någon jag bryr mig om var vid min sida nu och sa att allt kommer bli bra igen.

känner mig så... trött.

jag blev så obeskrivligt illa till mods igår när jag fick veta om den mördade svenskan i paris och känslan har fortfarande inte släppt. jag känner någon slags tomhet inom mig, och en enorm trötthet.

det är så mycket jag vill säga. så mycket jag vill skriva om taxiincidenter, att aldrig vara säker, om sjuka människor som helt saknar känslor och empati, om rädsla för att förlora dem jag älskar och om ilska och besvikelse på mänskligheten.
men jag tror att det blir bäst att inte skriva något alls. mina tankar får förbli just tankar den här gången.

mys

min martina är här.

och det innebär promenader, choklad, secondhandshopping och fest.

fina fina dagar.

det är inte mig det är fel på.

men seriöst. den här känslan.
känslan av total otillräcklighet, jag orkar inte.

jag orkar inte med alla människor som får mig att känna mig just så.
alla människor som tror sig vara förmer än mig. alla människor som förmodligen är så mycket mer än mig.
så mycket mörka tankar, men det är fasen inte mig det är fel på.

c pratade om en ö. det är dit jag vill.

igår var det fest.

och när det är otäckt att socialisera gör man bäst i att lära sig franska verb på toan.

jag kommer hem.

nu är hemresa bokad. snart ses vi i ett somrigt och soligt stockholm.

jag vet en hemlis. jag vet en hemlis. jag vet en hemlis. jag vet en hemlis. jag vet en hemlis.

jag vet en hemlis som ingen annan får veta!

kompromissa

det är det man måste göra för att en tvåsamhet ska bli en lyckad sådan.

men hur mycket kan man egentligen kompromissa? och kan man göra det med sin egen personlighet? jag förstår ju att man kan bli mer medveten om hur man är och hur man uppfattas av andra men ens grundinställningar kommer väl ändå vara de samma? eller kan man ändra även dem?
jag är tror till fullo att vara olika är något positivt i ett förhållande. samtidigt tror jag att vissa tankesätt bör likna varandras för att det ska fungera. kanske är det fel. är det fel?

jag är glad att jag är i en relation där jag otydligheter och frågetecken kan diskuteras öppet och länge. men jag är just nu ledsen över att vara i en relation där mitt liv och dess händelser tycks vara mindre viktiga.


jag vill inte på något sätt höja upp mig själv till skyarna för jag är långt ifrån den supermänniska jag skulle vilja vara, men jag tycker ändå att vissa saker är jag värd och förtjänar.