hela dagen igår satt jag och försökte beskriva hur jag känner.
men jag kunde inte. och jag kan inte.
och hur mycket jag än försöker kan jag inte sätta ord på mina känslor. jag kan inte förmedla det jag känner.
jag kan bara inte andas. och jag kan inte tänka på nåt annat alls.
jag förväntar mig inte att någon förstår allt det jag känner, men jag önskar så innerligt att någon jag bryr mig om var vid min sida nu och sa att allt kommer bli bra igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
min allra karaste... jag onskar saaaa att jag kan finnas vid din sida. vill vara din van, vill inte att du ska kanna som du gor..
Skicka en kommentar