under de sista dagarna har jag försökt skriva lite mer positiva inlägg men det tar stopp. helt stopp. jag sitter framför datorn med noll skrivna tecken för det enda som finns i mitt huvud är den mördade svenskan.

jag har tagit det här väldigt väldigt hårt, liksom många andra. igår innan jag la mig för att sova läste jag igenom artiklarna om mordet i fyra franska tidningar, och självklart mådde jag inte bättre efter det. jag mår bostavligt talat illa när jag läser vad hon har utsatts för. det cirkulerar så många frågor kring hela händelsen som jag inte kan släppa och som jag förmodligen inte kommer få svar på heller.

vid tre tillfällen under min vistelse här har jag känt en enorm rädsla. rädsla för mitt liv.
enda sedan jag fick höra om mordet, och tänker på henne när hon inser att någonting är väldigt fel kommer de här känslorna av total livrädsla tillbaka och får mig att nästan kräkas. vad den här stackars tjejen har känt innan de faktiskt avrättade henne var säkert tio gånger värre och det är just den här biten jag inte kan släppa.

och hur dåligt mår en människa, och vad har denne blivit utsatt för i sitt liv när man blir så kall att man kan göra något så brutalt mot en annan människa? och hur mycket vrede bär man inom sig om man väljer att knivhugga henne, skjuta henne i huvudet och sedan bränna henne?
den här tjejen var på fel plats vid fel tillfälle, och det hade lika gärna kunnat vara min bästa vän eller jag själv. jag blir så oerhört ledsen och besviken på världen när jag inser att jag inte alls är fri och kan göra vad jag vill utan att jag snarare är ganska begränsad i en värld som denna.