mina nya hoods

bargain.

men varfor ar det bara tjocka tanter som skanker sina klanningar till second hand?

alternativt:

varfor ar det bara tjocka tanter som har haft fina klanningar?

la bitch.

det ar med storsta sannolikhet pms-ida som talar nu men for fan...
jag kanner mig kvavd, for att anvanda C's uttryck. 3 mail, 1 text och 1 rostmeddelande sen igar. kl 19. och kl 19 bad jag specifikt om att jag inte ville ha nagon mer kontakt. over huvud taget. men istallet blir jag bombarderad med mail o dyl och funderar pa om nat gick in hos honom alls.

[varfor ska jag ens ta pa mig att forsoka "radda" en trasig manniska nar jag knappt kan halla reda pa mig sjalv?]

och jag undrar ocksa vad det ar for fel pa mig. ja, jag vill ha narhet och ja, jag vill ha karlek men nar jag far det blir jag bara superirriterad. s.u.p.e.r.i.r.r.i.t.e.r.a.d. och varenda liten beroring och kram far mig att vilja sparka och skrika.
[helt seriost funderar jag pa att lagga en mindre formogenhet pa en boxsack jag sett pa sportaffaren nedanfor]

pms? psykbryt? klimakteriet? eller ett tecken pa att det har kanske inte riktigt ar helt ratt?

to do the right thing

så varför känns det så fel?

chez le medecin.

idag gjorde det valdigt ont i mitt svenska hjarta, dar rattvisa ar ytterst viktigt, nar personerna i vantrummet till doktorn InTe blev inslappta i tur och ordning. jag vet ju mycket val vem som satt dar innan jag kom och vilka som kom dit efter. men det gjorde inte lakaren och darfor fick jag sitta ungefar 33 minuter extra an jag hade behovt om allt hade "gatt ratt till".

lange leve svenska kö-system.

antligen hemma.

Sitter nu i nya lagenheten och trivs. Tankta lagga upp lite bilder pa den snart sa ni far se. Liten men naggande god!



Sa lange far ni halla till godo med lite andra bilder.




Carro och Stephanie i Marais



aldrig fel med frulle.


yeah, party!


pa vag till le paris paris


mange, carro och stephanie


yepp.


...


unika dancemoves.


sööt


blir fortfarande glad av att dansa.

sjukaste storyn.

aldrig nagonsin tidigare har jag kant mig sa krankt, sa forolampad, sa fruktansvart acklad, sa javla forbannad och sa chockad som nar min kompis pappa, min f.d. hyresvard, gubben pa 68 ar, fragade om jag ville "alska med honom."

minnesvarda citat:

"men ida, det ar ju det intrycket jag har fatt av dig, att det ar det du vill."

" varfor inte?"



den som inte var feminist innan man kom till det har landet ar det definitivt nar man aker harifran.

s.d.f

Letandet efter boende fortsatter. Bor just nu med de andra uteliggarna under Pont Alexandre (den schysstaste bron i Paris!).De andra ar verkligen jattetrevliga. Alla pengar vi lyckas skramla ihop delar vi lika pa, och likasa maten. Igar hade nagon hittat en hel kassler som bara var 3 dagar for gammal, snacka om fest! Det borjar ju forstas bli lite kallt om natterna, och inatt har det regnat oxa. Jag har lite dalig kansel i tar och fingrar men det ar inget jag oroar mig for jattemycket. Jag hittade en t-shirt i en papperskorg forut som kommer val till pass inatt nar jag ska sova igen. Jag hanger mest med tva av uteliggarna; Claire runt 45 och Jean-Jaques runt 30. De har mycket spannande historier att beratta om och jag behover aldrig kanna mig ensam nar jag ar tillsammans med dem. Pa dagarna, efter skolan, brukar jag sitta vid Chatelet och forsoka fa ihop lite pengar. Det ar tuff konkurrens dock, det blir fler och fler uteliggare i den har staden. Har ett munspel jag lirar lite pa, och det brukar fungera bra. Har kort vidare pa Horschs idé om att spela till en radio vilket ar hundra ganger lattare! Ja, det var allt for den har gangen. Jag uppdaterar er om det hander nagot pa boendefronten (om inte fingrarna trillat av tills dess...)

A bientot mes amis! Bisous!

marionettdockan pa catwalken

haromdagen blev jag i princip jamford med en marionettdocka;
jag blir styrd av andra, jag kan inte utfora nagot sjalv utan later andra gora det at mig, jag tanker inte och jag ar en svag manniska utan karaktar.

weeii, cheers for den.

nagot annat, roligt, daremot ar att haromdagen kom en tjej fram till mig i skolan och sa: "Ida, jag har blivit tillfragad av ny designer genom Elle Magazine att ga en visning for hennes nya underkladeslinje. jag behover en model till och hade dig i tankarna, men jag trodde nog du var langre an vad du ar..."
dessutom fragade pappas chef om jag var hemma i sverige i november for da skulle den nya varkollektionen platas och jag kanske ville stalla upp?

bra sjalvfortroendeboost.

utan kontakt.

nar han sa att vi inte skulle ha nagon kontakt sa menade han det uppenbarligen till hundra procent. absolut verkligen InGeN kontakt.
och eftersom vi inte pratar, messar eller mailar over huvud taget ar det omojligt att veta om han upplever detta precis lika fruktansvart jobbigt som jag gor. eller om han kanner det motsatta, att han mar bra av det. eftersom han ville sluta att horas for att han skulle ma daligt av att traffa mig sa gor ju eventuellt jag saken varre om jag bryter mot det han vill, visst? for det handlar verkligen inte om stolthet, det handlar om att jag kanske far honom att ma samre om jag hor av mig. fast samtidigt, vill man inte veta om den andra upplever det jobbigt eller inte? vill man anda inte fa reda pa hur den andra kanner efter dagar (som kanns som ar) av total tystnad? for han skulle ju lika garna kunna tro nu att jag inte bryr mig. vilket ar sa javla osant det kan bli. men han kanske inte bryr sig om jag bryr mig eller inte? eller sa bryr han sig jattemycket och ar annu argare pa mig for att jag inte hor av mig?

min magkansla, som i och for sig brottas med en javla massa angest om platsen, sager mig att han upplever det har jobbigt ocksa, och jag tanker fan ringa i eftermiddag. for ar det nat jag inte klarar av sa ar det att ga runt och ma daligt för nagot som sakert skulle kunna goras battre.

att ragga vanner.

alla i paris roker. inga undantag. (det passar ju fransmannens arroganta satt att blasa rok i ansiktet pa nagon annan) och de som inte rokte innan, borjar roka nar de flyttar hit.
jag kan bli lite avundsjuk pa dem som gor det. roker. absolut inte pa cancern eller andedrakten men pa den sociala biten. de har det sa mycket lattare an ickerokare.
far man t ex inte roka inomhus mots ju alla pa samma stalle ute et voila, dar var det klirrat. och eftersom alla roker slar det ju aldrig fel med "ursakta har du eld" som inledningsfras nar man försöker ragga upp potentiella vanner. for min del blir ju den frasen ganska fanig eftersom jag inte roker (vilket de med alla sakerhet skulle inse ganska snabbt), och saa avundsjuk ar jag inte att jag skulle borja med det endast for att fixa kompisar. planen ar helt enkelt hitta pa nagon annan slagkraftig mening. for kompisar behover jag.
jag har hort att smicker tar en ganska langt? och eftersom jag dessutom har insett hur ytlig jag ar, och bara utser "haftiga" (tolkningsfraga) manniskorna till offer i min kompisjakt borde nog komplimangbiten fungera?

"excusez-moi, mais mon dieu, votre robe est trop belle! où est-ce que vous avez l'achetée?"

speaking of klanningar, denna underbara klanning köpte jag for 10e pa favoritvintageshopen, vars agare for ovrigt numer kanner igen mig. beskada och alska!

Om ärlighet

Jag bestämde mig för att vara ärlig. Helt ärlig. (För en gångs skull?) Och visst känns det väl skönt att kunna känna att alla korten ligger på bordet... Men vad exakt vann jag på det? Plötsligt står jag helt ensam.

Kvinnor ar fran Venus och Ida fran Mars?

Men halla? Vad ar det med manniskorna har? Varje dag blir jag utstirrad som om jag vore fran yttre rymden. Och nej, det ar inte bara man som stirrar utan kvinnorna ocksa. Jag vill bara poangtera vad jag har pa mig idag for att bevisa att jag inte ser konstig ut

ett stycke svart klanning
ett par graa strumpbyxor
ett par svarta stovlar
ett stycke gra kofta
en vinrod vaska

Absolut inget konstigt eller utmarkande, eller porrigt for den delen men anda blir jag studerad fran topp till ta av alla motande manniskor och det ar verkligen inga shit-va-snygg-hon-va-blickar... Jag trodde jag bodde i en av varldens storsta stader dar ingen brydde sig?

attans.

Den allara basta kanslan pa hela dagen ar nar jag gar ut fran mitt hus, lamnar gubben, gar ner for vagen till stationen och ser PaRiS langst dar borta...!

Igar fick jag InTe den alldeles jattefina, underbara, nyrenoverade, jattebilliga och alldeles perfekta lagenheten jag var och tittade pa. Mince! som man skulle sagt i det har landet.

fransk utskallning.

[det pirrar ju faktiskt lite. hmm.]


en satans utskallning av gubben. josses, att han inte fick en hjartinfarkt av all ilska ar ju ett under. tydligen blir man inte mognare ens nar man ar 68 for han betedde sig verkligen som ett barn. anyway, jag ar numer dodsradd for att gora nat fel sa jag antar att hans utskallning hjalpte. ett plus i detta negativa sammanhang ar ju anda att jag forstod precis vartenda ord av det han skrek... Franskan tar sig!

leta nytt boende kanske?

nu får det vara nog.

måste ta mig ur detta destruktiva mönster. tillåta mig själv vara lycklig, och bra och bäst. måste göra saker som gynnar mig, inte förstör mig.

(hur svårt ska det vara?)

fan, måste sluta älta och börja leva.

aldrig bra

alcohol plus troubled mind equals disaster.
men var ändå inte den fullaste på Alex b-day party.




Carl, alltid fullast



Ett vad Alex fick alldeles för dåligt betalt för




platonisk kärlek är den bästa



Niko (?) och Frida



With a little help from my friends får tom jag en klyfta...




Frida och tjejen jag aldrig kommer ihåg namnet på

Finns inga ord för jag känner nu... hur lurad, dum, ensam, heartbroken, patetisk, sårad och förtvivlad jag känner mig. Det var precis det här jag bokade biljett till Paris för att slippa.

Kan varken sova eller äta, knappt andas... allt medan du är hemma och leker lyckliga familjen.

Oj vilken fantastisk kväll vi hade när vi firade Hanna i fredags! Drinkarna, maten, skumpan, servicen, allt var superlyckat! Allt utom min feber, som alltid tycks krypa sig på varje gång jag är ledig och har något planerat.

Så när de andra tjejerna gick till F12 för att fortsätta natten gick jag hem och deckade me både skor och kläder på.

Tack Hanna för en underbar kväll!

Petra, Fiffi, Catrin, Tjockisen och Hanna

Jag å Fiffi åt världens godaste chokladmousse med färska frukter

allas vår Monsieur!

Hanna, jag blir glad när jag ser dig så glad! Jag vet att ni kommer göra varandra jättelyckliga! Du har hittat den bästa och han har verkligen fått världens finaste.

(Men för min skull, skjut lite bröllopet för jag är redan supernervös! )

Älskar dig!

de är ju MiNa pengar!

aha. det fattades bara det... att nån jävel skulle sno nästan 4000 från mitt bankkonto. död åt er!


(igår lyckades jag spendera 6,5 timmar på mitt café. yes, det är rekord och det är inget rekord som jag ska försöka slå. fan, måste klippa mig, och skaffa mig ett liv.)