utan kontakt.

nar han sa att vi inte skulle ha nagon kontakt sa menade han det uppenbarligen till hundra procent. absolut verkligen InGeN kontakt.
och eftersom vi inte pratar, messar eller mailar over huvud taget ar det omojligt att veta om han upplever detta precis lika fruktansvart jobbigt som jag gor. eller om han kanner det motsatta, att han mar bra av det. eftersom han ville sluta att horas for att han skulle ma daligt av att traffa mig sa gor ju eventuellt jag saken varre om jag bryter mot det han vill, visst? for det handlar verkligen inte om stolthet, det handlar om att jag kanske far honom att ma samre om jag hor av mig. fast samtidigt, vill man inte veta om den andra upplever det jobbigt eller inte? vill man anda inte fa reda pa hur den andra kanner efter dagar (som kanns som ar) av total tystnad? for han skulle ju lika garna kunna tro nu att jag inte bryr mig. vilket ar sa javla osant det kan bli. men han kanske inte bryr sig om jag bryr mig eller inte? eller sa bryr han sig jattemycket och ar annu argare pa mig for att jag inte hor av mig?

min magkansla, som i och for sig brottas med en javla massa angest om platsen, sager mig att han upplever det har jobbigt ocksa, och jag tanker fan ringa i eftermiddag. for ar det nat jag inte klarar av sa ar det att ga runt och ma daligt för nagot som sakert skulle kunna goras battre.