mys

min martina är här.

och det innebär promenader, choklad, secondhandshopping och fest.

fina fina dagar.

det är inte mig det är fel på.

men seriöst. den här känslan.
känslan av total otillräcklighet, jag orkar inte.

jag orkar inte med alla människor som får mig att känna mig just så.
alla människor som tror sig vara förmer än mig. alla människor som förmodligen är så mycket mer än mig.
så mycket mörka tankar, men det är fasen inte mig det är fel på.

c pratade om en ö. det är dit jag vill.

igår var det fest.

och när det är otäckt att socialisera gör man bäst i att lära sig franska verb på toan.

jag kommer hem.

nu är hemresa bokad. snart ses vi i ett somrigt och soligt stockholm.

jag vet en hemlis. jag vet en hemlis. jag vet en hemlis. jag vet en hemlis. jag vet en hemlis.

jag vet en hemlis som ingen annan får veta!

kompromissa

det är det man måste göra för att en tvåsamhet ska bli en lyckad sådan.

men hur mycket kan man egentligen kompromissa? och kan man göra det med sin egen personlighet? jag förstår ju att man kan bli mer medveten om hur man är och hur man uppfattas av andra men ens grundinställningar kommer väl ändå vara de samma? eller kan man ändra även dem?
jag är tror till fullo att vara olika är något positivt i ett förhållande. samtidigt tror jag att vissa tankesätt bör likna varandras för att det ska fungera. kanske är det fel. är det fel?

jag är glad att jag är i en relation där jag otydligheter och frågetecken kan diskuteras öppet och länge. men jag är just nu ledsen över att vara i en relation där mitt liv och dess händelser tycks vara mindre viktiga.


jag vill inte på något sätt höja upp mig själv till skyarna för jag är långt ifrån den supermänniska jag skulle vilja vara, men jag tycker ändå att vissa saker är jag värd och förtjänar.

magknip.

om bara några minuter ska jag gå iväg och träffa min bankkvinna och jag är mer än jättenervös. jag ska nämligen lämna över några papper där tanten jag bor hos har intygat att jag bor på den adressen jag bor på.

det här borde inte vara något att vara nervös inför om det inte vore för att det står klart och tydligt i papprena (det skulle till och med någon som inte pratar franska förstå) att jag även ska ha med mig tantens id-kort för att styrka hennes underskrift. kruxet är bara att tanten inte alls var så pepp på att ge mig hennes id, och inte skriva på pappret heller för den delen, eftersom jag bor svart här.

så nu får jag alltså gå till banken och spela jävligt blåst och säga att jag inte förstått det alls, eftersom min franska är så förbaskat dålig, och fråga om det inte går bra ändå. (mm, önska går ju)

wish me luck.

fattar piken.

igår när jag som vanligt gick hem efter jobbet gick jag och tänkte väldigt syndiga, fula, hemska och mörka tankar (läs: tyckte jäkligt synd om mig själv) och helt plötsligt hade mina båda fötter trasslat in sig i ett plastsnöre och jag föll handlöst i backen.

någon blev väldigt trött på mitt eviga gnäll och ville bevisa att man kan ha det avsevärt mycket värre än vad jag har och att jag borde vara nöjd. och som straff fick jag ett strasigt knä som knappt går att stödja på och uppskrapade knogar, och jag förtjänar les deux.

på tal om sår, eeh...

idag kom solen.

och imorgon kommer M.

yepp

sån här humor gillar ju jag.

il faut banne mig

i fredags fick jag ut mina pengar och jag grät av lycka.

jag har varit fasligt fattig men nu ska jag bli mindre fattig. för jag har läst tio tips på hur man gör det.

usch.

jag önskar så att jag bara kunde tänka till lite oftare.

att göra folk besvikna går oftast att undvika väldigt lätt, det gör ju faktiskt det.

och jag undrar om det någonsin kommer inpräntas hos mig att jag faktiskt inte är världens centrum, att allt inte roterar kring mig.

jag och wayne.

M ger ofta komplimanger. Den här räknas inte till den kategorin men en kväll sa han att jag var lik killen i Wayne's World. Förstår verkligen inte var han fått det ifrån.

och där gick jag i alldeles för mycket kläder i solen, ätandes på en croissant och bara älskade livet.

släpp saxen!

läge att inse att jag inte är frisör och sluta klippa luggen när även ögonfransarna ryker...

redan alltså...

jag som har frustat, stånkat och klagat så mycket över paris börjar känna en ganska stor seperationsångest nu när hemresedatum börjar närma sig. nu är snart den här eran slut och det känns faktiskt sorgligt. det är ju trots allt en tid som inte kommer komma tillbaka.

och sen tror jag de här känslorna blir starkare eftersom det är en osäker tid i sverige som väntar med många frågetecken och få klarheter. vissa av frågetecknena ska ju i och för sig inte vara frågetecken så länge till, men ändå. många av sakerna ligger inte i mina händer och sånt oroar.

de sista timmarna innan jobbet ska jag ta vara på genom att ta en promenad till jobbet, med solglajjer på eftersom det är ok när som här, och insupa allt skönt paris har att erbjuda mina ögon.

långdraget.

döda mig nu på en gång istället.

inget att säga till om

såhär såg jag ut när jag kom till jobbet igår, och fick därför en irriterad högre chef på nacken som var där för dagen.

arg chef: hur länge har du jobbat här?
rädd ida: eeh, ungefär två månader...
arg chef: och du vet fortfarande inte om att det är förbjudet att arbeta i kläder om inte är från bershka? var är din uniform?
rädd ida: eeh, alltså, jag valde en för några veckor sedan men jag vet inte riktigt vad som hände med den...?
arg chef: visa!

arg och sarkastisk chef: det här? du har valt de här sakerna som din uniform?
rädd ida med dödslängtan: ...pip och gny...
arg chef: nu går vi och väljer en uniform åt dig, och den ska användas på en gång, förstått?

arg chef: du tar den där klänningen, den där skjortan och den där tunikan.
rädd ida: ja, alltså, jag gillar egentligen inte den där skjortan alls... jag skulle hellre...
arg chef: då tar du klänningen där. vilken färg?
rädd ida: jag gillar den svarta bäst...
arg chef som inte sägs emot längre: svart? ja, jag ser ju att du har mycket svart på dig. du tar en grå.
rädd ida som känner sig som den minsta personen på jorden: jaa..ha? ok.
bödeln: du byter om på en gång och från och med nu är det bara bershkakläder som gäller.

la vie m'attend.

jag har ändå bockat av många saker på min you-better-do-it-right-now-or-else-you're-really-screwed-list men det är ändå så mycket kvar. och det känns just nu som mitt liv är en lång väntan på saker. en väntan på det att det ena ska klaffa innan jag kan göra det andra. som att mitt liv är uppe i en slags paus och det dröjer ytterligare lite till innan jag kan börja leva det fullt ut.

jag har varit på banken idag, och jag har öppnat ett konto. framsteg kallas sådant, för er som inte är insatta. likväl kunde jag inte få ut pengar förrän om 3 dagar (jag vill kräkas på den här byråkratin.) så nu är det fasta (man kommer långt på luft, vatten och kärlek), och promenader vart jag än ska som gäller tills på fredag.

sen, sen kan mitt liv börja igen.


bör tilläggas vid eventuella förvirringar att jag trots allt detta är vid ganska gott mod. ganska.

på högvarv.

jag undrar, tänker, och känner. och jag rannsakar, funderar, granskar, lyssnar och synar.

bästa gången ävvah

det går inte säga tillräckligt många gånger: jag älskar marknaden i montreuil.


en sidenklänning med spets, som inte gjorde sig helt bra på kort.


en grå kavaj, som dessvärre bara hade en riktig ficka på ena sidan. underbar ändå.


ytterligare en superrolig body och chockrosa blanka tights. kul kul kul.


en blå...sak vars ärmar var svåra att hålla uppvikta. il faut sy un peu helt enkelt.


en jacka med luva.


och det bästa av allt, en blommig topp och en vit kjol med fickor. nu måste det bli varmt snart!


sedan köpte jag en vit tröja som jag ska klippa om till ett linne. den får ni se sen.

vad jag fick betala? 5 euro. för a.l.l.t.i.n.g.
förstår ni? nio plagg för mindre än 50 kronor. (plats för minst fyra utropstecken)

och här är det dags för mig att ge plats åt er avundsjuka. puss!

tänkvärt.

två färre avokados den här veckan, eller en extra promenad istället för metro-resa skulle ju innebära fyra nya plagg på marknaden i montreuil imorgon. (inte tvärtom)

jag säger taget.


___

hon har lånat min kavaj utan lov.

i januari ställde hedi slimane ut här i paris.

jag missade det.
när jag kom dit stod det två personer precis i dörren in till lokalen och rökte och eftersom jag lider av någon slags social fobi i kombination med en enorm rädsla att inte veta, kunna eller förstå nya saker jag konfronteras med vågade jag aldrig gå in. känns ganska jättedumt såhär i efterhand. men så är det me det.

nyligen har han fotat kate moss, och det känns helt ok att någon häromdagen sa att jag liknade henne.

jag har blivit min mamma.

idag älskar jag världen.
och jag älskar paris.

och jag har insett att jag blivit min mamma, som hon såg ut när jag var 6-7 år.





löv it!

omöjlig kärlek.

je suis tombée amoureuse.

kärlek vid första ögonkastet var det, och desto mer jag spanar, synar och känner desto mer övertygad blir jag. det här skulle vara livslång kärlek.

men kärlek är komplicerat och svårt, och just den här är omöjlig. omöjlig, förstår ni?
det kommer aldrig bli vi.
egentligen lika bra att glömma på en gång, men jag fortsätter drömma.

tänk om.


nu mer än någonsin skulle jag vilja ha lite extra kosing till övers så de där skorna jag egentligen inte behöver jättemycket kunde bli mina. för de är så fina, och hur fina mina ben ser ut med dem på ska vi inte ens tala om. åh.

jag och brittan.

nu ska jag gå till jobbet, och få pikar för att jag går klädd i en turkos body. hepp.

__

bröst frågetecken...

parantes.

jag blev bara så oerhört paff och glad av de två kommentarerna i de två senaste inläggen att jag ville att ni också skulle få se. ifall någon tänker något annat. eller så.

åh.

att vakna av sig själv till strålande sol och sedan läsa det här meddelandet från en gammal skolkamrat jag egentligen inte känner alls är det bästa uppvaknandet på väldigt väldigt länge.

"Hej Ida! Kollade dina bilder, du är ju sjukt snygg, dina outfits är grymma! Paris verkar vara ett fint ställe med fint folk. Kram på dig!"

jag och bubbelvatten är så tighta.

killen i baren till C:
- Är det någon som har berättat för din kompis att hon liknar Kate Moss?



C är för övrigt en sådan människa som jag blir så sjukt fascinerad av. hon är sådan som aldrig går någon obemärkt förbi. en sådan man vill va och ha.

kärlek.

bästa dagarna.

nånting har gått sönder.

jag tänkte försöka laga det med garderobsstädning, c-vitamin och systra mi.

och så skulle det vara

du skulle se att den blommiga klänningen var ny, och du skulle säga att du tyckte den såg somrig och fin ut. sen skulle vi ta med en filt, varsin ägg- och tartexmacka och gitarren till hagaparken där jag skulle lära mig att ta ett nytt ackord och sedan få höra dig sjunga waterlily-låten. två gånger, för första gången sjöng du fel. sen skulle du säga "ikväll vill jag dansa med din midja i min arm".

senare, när solen gick ned och myggorna blev många och fräknarna hade blivit fler skulle vi gå därifrån och du skulle säga att jag var fantastisk och kanske rent av den mest fantastiska person du visste. jag skulle svara "oh no..." och vi skulle skratta . sen skulle vi möta upp de andra och alla skulle dansa sig svettiga på ett dansgolv som luktade fis och utspilld öl. och på morgontimmarna skulle vi känna oss lite wild n crazy och slänga oss i vattnet vid en badbrygga någonstans och jag skulle tänka att den här dagen kommer jag leva på länge.


jag romantiserar det mesta. det är det jag gör. det blir så mycket bättre än verkligheten.

fy fan för det här. fy fan för allting.

.

kan inte andas.

quelle vie

så som jag reste igår vill jag alltid resa! business is the shit.

rött vin med ost och kex och frukt och grönsaker i businessloungen där det också fanns massor tidningar och datorer, champagne (nej ingen billig marimont) och världens godaste 3 rättersmiddag på planet (lite starkt uttryckt men ni förstår) och så kom mina väskor ut först på rullbandet.

jag ville fotografera allt bara för att ha bevis, men de två killarna som satt snett bakom mig började himla med ögonen när jag drog upp min kamera och började fota champagnen, så då vågade jag inte göra det längre.

synd bara att jag åker economy hem men nu har jag i alla fall en gång i mitt liv fått uppleva hur det är att flyga rik och det kommer jag leva på länge.

(man måste bara älska en pappa med massor SAS-poäng.)

nu!

alldeles strax åker jag.
och jag gör det med stil med tanke på att jag flyger businessklass och dessutom är sjukt jävla snyggstunden till ära. yeah. (man får säga så ibland)

det nya svarta, igen.

jag har vikt en tröja, på ungefär tre timmar. det är så långt jag har kommit med min packning.
läge att sätta fart, men det är bara så mycket roligare att göra smiley-rebusar på skype. det, det är det nya svarta.

kul att jag har mens OCH en finne på rumpan när jag ska åka hem till M.


titta bara så sanslöst fin han är! imorron imorron imorron!

jag

blir aldrig nöjd.

en train de devenir folle

allt, precis allt, handlade om sex igår. vi fick ny leverans och t-shirttrycken anspelade alla på sex.

"im the queen of sex", "when you come I feel better. i am waiting for you"...

...och så vidare och så vidare. jag tycker det känns så sjukt fel att sälja sådana t-shirtar till flickor som max är 15 år. hur tänker de när de vet att det främst är småtjejer som kommer köpa de där t-shirtarna? hur tänker de när de vet att tioåringar kommer köpa t-shirtar vars tryck säger att de är sexgudinnor?

och det andra trycket irriterar mig som fan. vadå i feel better when you come? hon är waiting for him to come so hon feel better? (ja, eftersom t-shirten bara är till tjejer och de inte gör några herrkläder så kan det ju omöjligt vara tvärtom) ursäkta, men va fan?
klart att de skulle kunna påstå att det betyder att hon blir glad när han kommer och hälsar på. mm, visst men bittra cyniska jag tror ju att det är den här sidan av europas snevridna bild av tjejer som menar att det viktiga är att han kommer, och att hennes orgasm inte spelar någon roll. och nej, jag menar inte att det inte skulle vara en bra grej att vilja tillfredställa sin partner men det är ju inte det det hanlar om här. om de inte ville anspela på sex hade de ju kunnat formulerat det annorlunda. och om man ser de andra trycken som är mer tydliga i sitt budskap (läs ovan) så tror jag att mitt bittra, cyniska jag har rätt i det här fallet.

till försäljningen av dessa t-shirtar spelas det otaliga houselåtar vars texter också irriterar mig. jag blir bara trött. det är väl kanske inte så farligt att det spelas låtar på radion vars texter handlar om att trycka tuttarna runt penis "´cause i know you like it" eller att sälja en sådan t-shirt men jag tycker bara det blir riktigt tröttsamt. riktigt jävla tröttsamt.

jag vet också att jag är en dubbelmoralist av hög rang, så säg det till mig och säg att jag bara är överkänslig och mensig och att jag bara överdriver.

Haaaallelujah, Hallelujah, Halleluja

Hallelujah, HaallEeeluujaah!





Taa daa! Äntligen har jag fått en Bershka-Staff-grej att ha på mig när jag jobbar! Äntligen är jag en Bershka på riktigt! Som jag längtat. (Jaa, ironi.)


Nåt annat kul är att jag idag även fått välja ut kläder för 50 euro att jobba i. Och det var... intressant. De försökte pracka på mig diverse färgade shorts, tshirtar med tryck som anspelar på sex och dubbla spagettilinnen, men jag kämpade emot.
Istället plockade ut två koftor (eeh... knappast troligt att jag kommer undan med det men försöka går ju) och en vit skjortklänning.
Försöker skynda på processen att jag ska få mitt Carte Grise som ger mig 15% rabatt inne på La Fayette. Inte för att jag har några som helst pengar att handla för, men jag får ju shoppingsugna vänner på besök snart.




Nu ska jag sova, och när jag vaknar kommer brevbäraren vara ungefär 2,5 h timme tidig i sin runda och ha me sig min check inslagen i presentpapper som jag hinner lösa in innan jobbet och innan Sverigeresan.

mon coloc

my roomie tog beslutet att i helgen på fyllan spy i handfatet (handfatet...) i badrummet, och sedan åka på en veckas semester.

vad säger man?

im such a wannabe

wannabemodebloggare. så därför får ni den här bilden. för så tänker jag se ut idag på jobbet. (läs lagret.)












im such a failure... lagerarbetare, inga besparingar eller lönepengar, ingen utbildning, och inga mål eller drömmar. damn it.

How to do it.

Läste den här artikeln i Svd precis, och Hanna efter att du läst den vet du vad du har att göra ikväll (när du förmodligen fått ytterligare ett 5 kilos ägg av Jimmy)!

damn it

Häromdagen var det fint väder och jag hängde ut min tvätt utanför fönstret på tork.
Eftersom jag är jag orkade jag dock inte ta in tvätten på kvällen, och givetvis blev det storm under natten.

Min tröja som flög iväg bestämde sig för att landa på någons öppna fönster, en våning för högt upp för att man ska kunna hoppa upp på skjulet och ta ned den själv.
Och personen boendes i lägenheten vars fönster tröjan har hamnat på behagar heller inte öppna när jag ringer på, så jag får väl helt enkelt vänta på en ny storm och hoppas på att tröjan då hamnar på marken...

fuckin' fab!

på söndag kväll kommer mademoiselle welin att landa på arlanda flygplats för att spendera 5 dagar i sthlm!

träffa mig!

bara för att

*ett jävligt argt inlägg om hur förbannat dåligt det är att inte fått betalt snart en månad efter att man skulle ha fått det.

hellu africa, tell me how you doing

Ok, nu är det treje veckan efter lön. Alltså veckan innan nästa lön. Och jag har fortfarande inte fått min check från Bershka. Ligger inte checken i brevlådan där nere nu när jag går och kollar bryter jag ihop.

Jag har ätit min sista måltid som går att skrapa ihop vilken bestod av omelett på ett ägg och en skiva skinka. Det borde jag ju stå mig på idag?
Och dessutom, när jag tänker efter, har jag ju hur mycket luft och vatten som helst att leva på.

Vem är jag att klaga lixom? Familjer i Afrika har det ju mycket värre. De har ju varken pengar eller mat.



...


Eeh, ok, det har ju visserligen inte jag heller men jag har i alla fall tak över huvudet och rent vatten.

jag är fin, säger M.

så här ser jag ut efter x antal timmars fylla och en 30 minuters promenad i ösregn.

tjo flöjt.