kom-ihåg-lapp till mig själv:

fis aldrig mer i hissen.

adieu.

nu står jag här igen, med mitt liv nedpackat i stora resväskor. ännu ett uppbrott.
det är galet hur fort de här tio månaderna har gått. galet.

det är så otroligt mycket jag varit med om. alldeles underbara saker, och hemska saker.
men det är de fina minnena som följer med hem.


au revoir paris.
au revoir allt underbart vackert, allt underbart gott.

salut stockholm.
salut kärlek, och salut upprullade chinos och retroglasögon.

paris, je t'aime.

idag har jag tagit farväl av ytterligare saker som varit en självklarhet de senaste tio månaderna.
det här är så galet, jag åker hem imorgon.











gud, jag är nostalgisk innan jag ens har åkt.

tack älskade paris för allt fint du gett mig och låtit mig uppleva!
det har varit en galen tid. du kommer vara saknad.

sleepless in the world of IKEA

på min skalenliga ritning flyttade jag runt mina skalenligt, (mått enligt IKEA-katalogen) utklippta möbler till sent, sent in på småtimmarna. loft skulle byggas, grejer skulle inhandlas, draperier skulle sättas upp... middagar och fester planerades, inbjudningslistan skrevs klart.

nu såhär dagen efter känner jag mest: varför inte bara ställa möblerna som de stod innan?




jag har ett livsavgörande möte (well...) med banken idag så please keep your fingers crossed for me.

i´ll show you My paris.

"Vi är på Rue Cadet nu. Rue Cadet förresten... Varför känner jag igen den gatan?"
"Just det ja, nu vet jag. Här ligger ju polisstationen jag var på. Den första av dem."

två gånger tjugo kilo

plus handbaggage är jag tillåten att ta med mig när jag flyger hem.
M tog med sig 14 par skor och en mindre väska med mina saker när han var här.
-
det här, plus 12 par skor och allt som inte är kläder finns kvar:

kvalificerad gissning, någon? ca va aller?

au revoir stephanie

fin kväll.

allez allez allez

frukt- och grönsaksmarknad, lunch i parken,

louise bourgois på pompidou, picnic vid kanalen och hejdå-öl på la perle.

hoppla!

bästa minnet.

M matchar för övrigt sina kläder med sin parfymflaska.

hur fint är inte det?

got Carried away.

igår var vi på premiären av sex and the city.

filmen i alla ära men jag var egentligen mest pepp på att få klä upp mig.

-

hur den var?

den var bra, det var den. men förutsägbar och ganska jättefånig på sina ställen.

och serien är väldigt mycket bättre i min mening.

-

de andra älskade den, vilket jag gissar att de allra flesta kommer göra.

kan inte sova.

ikväll går det bara inte.

för jag känner ett lyckorus i hela kroppen.
en alldeles fantastisk känsla av glädje.
för dagen har varit så fin.

lyssna. jag tittade på bilder förut.
och de gjorde mig så glad att jag kände mig sprickfärdig.
de var tagna från en av de bästa dagarna någonsin.

(åh om ni bara visste.)

och lyssna igen, lyssna på det här.
here's some lyckorus i'll tell you.

skolan jag sökte har idag kallat mig på intervju!

motel baby

bilderna är suddiga, vilket inte sammanfattar kvällen från motel så bra.

eftersom jag var nykter.

-

nedräkningen har börjat, min sista vecka i paris är kommen.

min sista vecka.

-

imorgon ska vi se sex and the city-premiären, och dessutom göra det uppklädda till tänderna.

festligt. hela veckans dagar tills jag åker är späckade med aktiviteter och det vill till att vara effektiv om jag ska hinna med det jag inte gjort under tio månaders tid här.

men mest av allt ska den parisiska atmosfären insupas, vareviga sekund som är kvar.

-

-

jösses. jag kan inte förstå att det redan är slut...

förlåt miljön

jag tänker sova med en liten lampa tänd inatt.
för jag är ensam och ganska rädd.


is there a ghost?

mon avenir.

et voila. till vänster ser ni mig om 30 år.

summering

av de senaste veckorna.

choklad, choklad, choklad.

-

plus en och annan moussebakelse.

popsan...så tokigt det kan bli.

Jag, M och Pop-In. En synnerligen bra kombo.

och såhär dansade jag. 80talet var allt bra fint.

lättnad.

över att nästan vara klar.

över att ha honom här.

över att få träffa henne imorgon.

(foto: lina scheynius)

men visst finns jag lika mycket ändå.

kanske är det bara inbillning.
eller så känner jag mig mindre trasig nu.
nu när M är här nära.

undrar lite lätt om jag bara tror mig existera genom andra människor.
ibland kan det vara lätt att intala sig det.

att ensam är man ingen, och med någon finns man.

lukten av sommar

längtar till martinas stockholmsvisit.
det kommer bli fint det.



jag väntar på att M ska ringa. att han ska säga: hej, nu står jag nedanför din port, vad är det för kod nu igen?
-

jag har satt på mig min nya blommiga klänning och putsat hela min kropp.
kanske märker han.

samla kraft till inget alls.

jag förstår att det blir tröttsamt.
men det är mest för min egen skull.

för jag får otäcka flashbacks.
från en tid jag inte vill tillbaka till.

jag samlade kraft.
ringa är inte min grej. inte alls min grej.
jag skrev på lappen vad jag skulle säga.
"hej, ida heter jag..."

men jag ringde upp, det gjorde jag. och missade telefontiden.
och luften gick ur mig.
tillbaka till utgångsläge.


den här veckan. fan.
klart de inte menar illa men jag tar allt personligt.
(hur skulle de kunna mena illa, det vet ju inte om det.)

upprepning: jag vet att jag kanske inte får känna det jag känner men det gör jag.
helt plötsligt känner jag mig besviken på så mycket.
och jag ser saker jag inte sett tidigare. jag hör saker jag inte har reagerat på tidigare.

anklagar. det är det jag gör. för allt som jag är och för allt jag inte är.

det blir så mycket lättare om det är någon annans fel.