"du är dum i huvet", sa jag fast jag egentligen ville säga "jag älskar ju dig, snälla älska mig tillbaka. jag är faktiskt ganska fantastisk, varför kan du inte se det?".
det blev liksom fel på vägen från att vara en tanke till att bli en uttalad mening.
meningen färdades genom lite förtvivlan, lite ilska och doppades slutligen i lite hallands fläder innan den kom ut.
åh underbara verbala förmåga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar