I somras kom ett äldre gay-par till min restaurang några gånger och åt. Supertrevliga verkligen och jag spenderade mycket tid vid deras bord eftersom de dricksade massor. Det visade sig dessvärre att de inte var gay när den ena mannen började stöta på mig och bjöd med mig på konstutställning på söndagen. Jag blev så sjukt paff (eftersom han var gay i min värld) så jag vågade inte säga nej.. Men när söndagen kom var jag riktigt bakis å konstutställning med en äldre man jag inte kände kändes inte som första prioritet den dagen. Och inget ursäktande samtal eller mess fick han heller...
Gissa vem som kommer upp till mig idag på gymmet (när jag precis har klivit av cykeln efter 45 min, var lika röd i ansiktet som mackans och jimmys stockholmströjor och svettades mer än de varmaste dagarna i Vietnam!)... Självklart var det Bengt, forskaren på Karolinska Institutet. När han frågade lite skämtsamt varför jag inte hade hört av mig drog jag en hemsk lögn om en sjuk mormor, och höll på att dö av samvetskval. I vårt fortsatta samtal framkom det att jag var ny på gymmet och då erbjöd han sig att visa mig hur alla maskiner fungerar..."Men inte idag, för jag är helt slut efter mitt pass! Men jag ringer dig när jag ska till gymmet nästa gång så går jag igenom allt me dig"
Blev lika paff den här gången å fixade inte att hitta på ännu en genomskinlig lögn (dessutom vill jag ju kunna fortsätta gå på gymmet även i fortsättningen utan att vara skraj att jag ska stöta på honom), så han fick mitt nummer å uppenbarligen är en gymdejt nu inplanerad. P.A.N.I.K
Uppmaning: Lär dig säga NeJ Slut uppmaning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar